Spårat ut totalt


När jag var 8 år fick jag min första tandställning. Och på kö ställde sig en jävla massa andra stålmojänger pigga på att hoppa in i min mun. I nian satte jag in en i gommen som bände isär benen i gommen (lika mysigt som det låter), våren i nian åkte rälsen i underkäken in och hösten i ettan var jag utrustad med en mindre järnväg i käften. Under tiden har i princip alla mina vänner fått och plockat ut tandställning, så jag har ju inte direkt vart ensam. Men ändå. Jag har aldrig skämts över mina tandställningar, men ibland är dem ganska otympliga och osnygga.

Och idag, idag fick jag äntligen ta ut rälsarna. Tre år senare, eller 11 snarare, och det känns så jävla bra. Nu följer massa efterarbete, men ni förstår inte lättnaden av att kunna äta sushi utan att slippa släpa runt på resterna efteråt.

Jag firar med att lyssna på Robyns senaste platta (så sjukt jävla grym) och springa ut och in i solen, leka med Essetkillen (katten) på gräsmattan och snart skall jag ställa mig och stryka. Tycker verkligen att det är en toppenidé i solen.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0