Jag misstänker...

Jag misstänker att jag håller på att bli galen. Att ha för mycket tid trodde jag länge var drömmen. Då skulle jag få tid att göra vad jag vill, leva det där livet som bara innehåller soliga och oktoberglasklara dagar, snygga kläder, glada vänner och en känsla av lättnad.

Istället känner jag mig låst. Det finns inte längre någonting som drar upp mig på morgonen, som får dagarna att rulla igång. Jag skall plötsligt ta tag i det där själv. Men vet ni hur länge man kan snooza när det inte finns någonting att bli sen till?

Idag gick jag ut och sprang. Jag gick ut och sprang på eget bevåg. Jag ville springa. För jag klarade inte av en sekund till, sittandes och väntandes på att någon skulle komma och knacka på dörren, säga

hej jag har hittat din drömutbildning din drömframtid din dröm, det är bara att hoppa i skorna så drar vi

Till saken hör det att jag aldrig rör på mig frivilligt. Och plötsligt var det det enda som faktiskt fick mig att känna en lättnad. En känsla av den där friheten och drömmen. Och jag slapp sitta och snurra mina tankar om varandra. Det var alldeles underbart, skall jag säga er.

Förut var tiden min fiende i det avseendet att jag trodde att den skulle ta slut när som helst. Tid har alltid vart min största rädsla. Och det är den fortfarande. Men nu är tiden för mycket. Den tar aldrig slut och jag är rastlös. Jag misstänker att jag håller på att bli galen.

Kommentarer
Postat av: Emma

Jag känner precis likadant, jag vet inte hur många gånger jag vart ute på långa promenader. Det är absolut inte likt mej, jag brukar nästa aldrig göra de frivilligt. Det är som att tiden står stilla, inte okei!

2010-09-10 @ 21:26:07
URL: http://shoetime.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0